Jajemensan nu ska ni få höra!! I torsdags var jag ute på ett stort äventyr. Dock var det inte så önskat och jag mår i princip mentalt dåligt när jag tänker på det, haha!
Vi skulle ha klättring på idrotten så vi skulle ta oss till isladan på valfritt sätt. Jag och några brudar beslutade oss för att mötas på busstationen för att göra sälle till klättringen.
Det första som händer är att Sofie har försovit sig, så där förlorade vi antagligen den enda som hade kunnat rädda oss!
Jag kom fram till busstationen ca 09.30 som bestämt. Där träffade jag 5 tjejer från klassen. Jennifer kommer med den genialiska idén att ta en buss tid. Så vi gick dit bussen ska gå och frågade en busschaufför vilken buss vi skulle ta. Vi blev hänvisade till 2:an och hoppade in i den bussen. Efter några minuter bar det av och vi satt och pladdrade på som galingar som vanligt. Och som vaanligt var vi jätte ouppmärksamma och fattade inte att vi skulle trycka där vi borde tryckt. "Men vafan, bussen kör ju runt så det är lurre då kliver vi av när den kör förbi precis utanför". Men IN YOUR FACE, på Moröbacke stannade bussen och chuaffören sa att här måste ni kliva av för jag kör inte längre. Vad gör vi då? Jag var fly förbannad och höll på att börja gråta. Vi försökte ringa till olika men ingen svarade. Till slut fick jag tag i Ameli som skrattade lagom när jag sa var vi befann oss. Sedan pratar Ida med våran idrottslärare och vi får en vägbeskrivning tillbaka. Synd bara att det inte alls var så kort som det lät... Kändes som att vi gick i typ 100 år...
Så 20 minuter innan idrottslektionen slutar är vi på plats!!!
Tack till världens bästa idrottslärare som inte gav oss frånvaro och för att vi hann klättra några gånger var!

Det var INTE ett dugg okej kan jag bara tala om... Men det var en erfarenhet och nu vet jag vad jag ska undvika till nästa gång! ;)